Sova är för amatörer

Skrev jag verkligen att den blivande 7-åringen var oönskad?
Hm. Det gjorde jag nog visst.
Jaja. Det var hur som helst bara i det ögonblick jag/vi förstod att jag hade en liten grodd i magen.
Inte senare. Absolut inte.

Och med det förklarat vill jag bara låta meddela att jag har halvsovit i en och en halv timme i natt.
Tjoho!
Eller så inte.
Lösningen på trött- och slutheten stavades nu och för alltid: håll igång!
Så det har jag gjort.
In absurdum.
Utfodrat egna och andras barn, grävt i trädgården, planterat, bakat till kalas, tvättat...
Nu vågar jag inte stanna av.
För snacka om att det blir fel att sova nu.
Men å andra sidan blir det förstås lika fel att helt slutkörd försöka få ihop ett gemensamt kalas för 6-åringen och hans faster.
Ja, vi får väl se.
Det känns som att städgurun, perfektionisten och allmänt duktiga Nettan hur som helst har gett upp.
När vår skottkärra hade punka som inte gick att laga åkte herr B och köpte en ny.
För att ta upp alla högar med löv, gammalt gräs och hundbajskorvar jag hade krattat ihop.
Men KAAA-BOOONG!!!! så small däcket.
Och jag blev inte ens upprörd.
Det årliga vattenkriget får helt enkelt föras mellan högarna.
Whatever.
En konstig känsla.
Så. Inte. Jag.

Ikväll ska jag göra frukostsmörgåstårta och slå in ett par sista paket.
Kanske ta en insomningstablett också.
Om jag är klok nog.
Men sent ska syndaren somna...

Den fina(!) planschen som 16-åringen fick av mig igår. Jag satte den på hans ytterdörr...men fem sekunder senare var den visst försvunnen. Konstigt.