Våga Vägra Tradolan

Nej, jag har inte tagit ens en liten tugga av det förbjudna pillret sedan i natt.
Istället har jag vankat av och an och försökt låtsas som att smärtan är på väg att släppa (huvve i sanden, ni vet).
En inte alls lika lätt uppgift som att svälja två små vita piller, jag lovar.
Till slut blev jag less och smorde in mig med solskyddfaktor sjutusen och pallade upp mig med huvudkuddar i Baden-Baden för att lösa korsord i den tropiska hettan.
Sedan smorde jag in mig en gång till. För säkerhets skull. För nog kändes det som jag vaporerade bort en hel del.
Men efter en plågsamt lång stund gav jag ändå upp. Jag fattar inte hur alla soldyrkare orkar! Jag gick in i skuggan och hasade omkring med min krumma rygg och plockade gula blad från pelargonerna istället. Puh!
Så duschade jag. Och lyckades faktiskt få upp armarna tillräckligt långt för att hjälpligt tvätta håret. Jag nådde inte hela kroppen när jag skulle smörja in mig med mitt nya lyxiga body butter från Spanien/Stockholm, men good enough liksom.
Så lagade jag middag i maklig och försiktig takt och åt med min vanliga goda aptit.
Och så råkade jag titta mig i spegeln...
HILFE!
Röd som en tomat. I ansiktet. På underarmarna. På bröstet. På knäna.
Kan det ha stått solskyddsfaktor noll på flaskan?
Nä, jag fattar ingenting.
Jag har inte bränt mig på över 30 år.
I och för sig solar jag aldrig heller men jag är ju ändå ute hela tiden.
Skumt.
Och imorgon tänker jag inte ens sticka näsan utanför dörren.
Särskilt inte om det är 25 grader och gassande sol som idag.