Värdelös

Ja, så känner man sig när man skippar sin rehabilitering för att följa sonen på tandregleringen...
Och sedan skippar det med...
För att gå omkring ute i trädgården och skippa allt krattande...
För att i brist på riktiga korsord sänka ribban och lösa Amelias superlätta...
Bara för att sekunden efter skippa att ta hand om all tvätt...
Och istället byta ut det gröna nagellacket på tårna mot ljusrosa.
Denna dag.
Ett liv.
Förvisso har jag sovit och ska väl föreställa vara hyfsat utvilad(!)...
Men psykiskt tar det hårt att ha sovit bort en förmiddag.
Värdelöst.
I helgen tyckte jag ändå att jag var på g.
Och i grund och botten mår jag väl ändå lite bättre nu.
Men jag skulle förstås önska att de här jävla svajningarna åkte mer åt andra hållet.