bild

bild

torsdag 23 maj 2013

Sol och regn

Nej, jag pratar inte om vädret utan om dagens upplevelser.
Jag känner mig vilsen.
Vilse.
Är det nån skillnad förresten: mellan att vara vilsen och vilse?
Vilse i pannkakan var ju förvisso både vilse och Vilse, men det hör nog inte hit.
Nej, jag ska sluta dumma mig.
Jag fick höra idag att jag gör det för ofta.
Att det är en roll jag går in i.
Helt galet att ens behöva försvara sig och säga att Nej, det här är mitt riktiga jag. Fråga vem som helst som har känt mig redan innan jag blev sjuk! 
Men det gjorde jag i alla fall.
Och nu ångrar jag mig.
Skit samma om nån vill amatörpsykologa mig i smådelar.
Det är egentligen inte mitt problem.
Och inte heller kan jag göra nåt åt att jag skämtar, skrattar, bryr mig, hjälper, pratar med alla, osv trots att jag inte orkar.
Sån är jag.
För stunden kan allt funka riktigt bra. Och så länge jag håller igång. Att jag sedan sitter och gråter eller inte kan sova på nätterna...nä, det är det verkligen inte vem som helst som har med att göra.
Men det var inte det jag skulle skriva om.
Utan om den vilsenhet som kallas Framtiden.
En del säger att framtiden är ett land långt borta...
Medan jag hävdar att det är precis där man bor.
I nuet.
Där man ska klara sig samtidigt som man gör upp mer långsiktiga och hållbara planer.
Ay caramba!
Skitdåligt går det för mig. Verkligen skitdåligt.
Vill...borde...känner...hoppas...pushar...
Allt utom att faktiskt ORKA.
Och orkar man inte - ska man då gå omkring och göra ingenting på dagarna?
Nej, det tycker ju varken FK, läkare eller AF.
Flumma omkring i olika projekt som varken får mig att känna mig arbetsför eller för all del rehabiliterar mig från sjukdom däremot - ja, då snackar vi.
Nä, nu kanske jag är orättvis.
Jag menar inte att jag inte får nån hjälp. För det får jag.
Jag menar mer att alla lösningar förutsätter att jag är en gnutta frisk redan. 
Och det blir ett moment 22.
Ett hack mellan tiden då man blir sjuk och tiden man är frisk.
Inte för att jag vet vilka lösningar som ska till för att jag ska må bättre.
Inte för att jag vet nånting alls.
Vilsen.
Eller vilse.

1 kommentar:

  1. Åhh, så jag känner igen mig! Man behöver vara frisk för att klara av att vara sjuk... Och det där med att inte längre orka vara sig själv... Jag vill inte bli en annan och behöva lägga band på mig, även om jag vet att jag sen är helt dränerad på energi. Men jag vill fortsätta att vara JAG!

    SvaraRadera