Kalasdag

Jodå.
Tydligen har en av mina bebisar fyllt hela 7 år idag.
Overkligt.
Smörgåstårta till frukost.
Och så fika hela dagen med släkten.
Barnens kompisar här.
Mera fika med kära L och hennes M.
Massor med ungar som kommit och gått.
Vattenkrig i flera timmar.
Herr B som har blåst upp (=smällt) ballonger med kompressorn.
Mera gäster och som vanligt fullt runt middagsbordet.
Nu är det bara en (sov-)gäst kvar.
Tack och lov.
För slut är hon den här bullmamman som sett sitt bästföredatum för länge sedan.
Så slut att ångesten tränger sig på.
Och korsorden är slut.
Tropiskt varmt dessutom.
Tror att det var hela 24 grader varmt idag.
Galet för att vara i maj.
Och jag går varm.
Min oförmåga att svettas ställer till det.
Tjocka, röda, varma fötter....
Som dessutom fick in en flera centimeter lång sticka i stortån tidigare ikväll.
Jo, efter många om om men fick jag ut den.
Jag har haft fyra svåra förlossningar och en lätt.
Stickan kändes ungefär som de tre krystvärkarna jag hade när 12-åringen ploppade ut.
Haha.
Stackars mig va?
Alla dessa eländesdiagnoser...och så en sticka på det!

I alla fall...
7-åringen är nöjd över dagen.
Nöjd över alla presenter, pengar och framför allt över årets premiärvattenkrig.
Att skjuta varandra med iskallt vatten är en tradition som vi haft ända sedan hans ettårsdag.
Det är roligt att skapa egna traditioner.
Man får liksom en känsla av sammanhang när man gör det.
Nu har han legat och myst med oss i soffan helt själv utan bröder hela kvällen.
Något hög efter farfars present: Monsterdryck.
Nu har han äntligen somnat.
Och i Dårhuset härjar nu bara två 12-åringar vid varsin dator i hallen.
Frid och harmoni.
Och jag är tacksam över att inte ha en annan son som fyller år imorgon.

 Så här liten var han typ, äh igår.