Drömmar och reasnack, del sjuttielva

Idag skulle jag egentligen på utflykt till Piteå.
Men antagligen har chauffören nu fått samma magsjuka som jag haft så det blir inget.
Skönt och tråkigt på samma gång.
Så jag får väl klippa tånaglarna eller nåt istället.

I natt drömde jag att jag skulle flyga till Bali.
Med på planet var en kvinna som stank svett så det var olidligt.
Sedan lät piloten sin praktikant(!) ta över och vi flög därför i cirklar över södra Sverige och kom aldrig längre.
Svettstanken blev värre och värre och jag hade i vanlig ordning ordentlig panik över att behöva bli sen.

Tja, mitt liv i ett nötskal nu för tiden.
Minus svetten då.
Att flyga i drömmar är stark symbolik. Inte för att jag riktigt fattar gällande vad.
Take your pick: fysisk död, svårigheter att ha kontakt med den verkliga världen, frihet/oberoende, samlag(!), förändringar....
Svett är också mångtydigt. Nu var det ju inte jag som svettades, men ändå: ger ut energi, intensiva känslor, emotionell/fysisk feber, gråt, kissa och andra utsöndringar...
Ah, nu fattar jag. Klart som korvspad. Haha.

Jag drömde även att Skellefteå AIK fick däng med 6-0 och tappade serieledningen.
Men det känns så absurt och osannolikt att jag inte ens orkar analysera.

Jo, just det! Herr B:s utflykt till Stadium, för tusan.
Jag måste väl tillstå att han fick godkänt ändå. Det fanns ingen jacka till 12-åringen, så det må ju vara honom förlåtet. Men däremot kom han hem med två par byxor till 6-åringen. I rätt storlek, och på halva reapriset. Handskar fanns inte heller på rean så han letade därför med ljus och lykta i en massa andra affärer och kom till slut hem med två par fina tumhandskar till småtrollen. Inte illa pinkat för en som aldrig köper kläder.

Men han har mycket att lära av readrottningen - dvs moi. Till exempel måste man veta att joggingbrallor är ett sällsynt fynd på halva halva och att man därför ska rycka åt sig alla man hittar och bunkra upp för hela terminen. Det samma gäller strumpor. Det finns inget surare än att behöva betala fullpris för ett sånt tråkigt plagg. Särskilt inte när man dessutom behöver dem till sju personer. Och så måste man gå igenom alla rabattkuponger i sin feta plånbok innan man betalar. Hade han gjort det igår hade han tjänat ytterligare 28 kronor på handskarna, hehe.

Men faktum är att la familia inte behöver särskilt mycket kläder i vår. Jag var smart och bunkrade upp förra gången det var halva reapriset och lade undan till uppskattade (jo, faktiskt) mjuka paket i julas.

Själv behöver jag underkläder. Nestor har ju ätit bh:ar på löpande band och Trinny och Susannah skulle garanterat i vassa ordalag såga min sunkiga trossamling. Strumpbyxor är också ett sånt där typiskt reafynd. Inte är det kul att behöva rusa till stan dagen före fest/begravning/whatever och köpa strumpbyxor som kostar mer än vad reaklänningen gjorde.

And don´t get me started on bokrean senare i vinter, säger jag bara...