På sovfronten intet nytt

Mitt försök att köra så slut på mig själv i natt att jag till slut skulle däcka slog förstås bakut.
Dum-tv, korsord, facebook, gå runt och plocka, lite google, fila naglarna...
Nej, inte har jag sovit mycket.
Kanske två timmar. Om man får räkna alla småslattar.
Men jag har ju inte så mycket inbokat idag.
Till fru L en sväng bara.
Lite SM-skidåkning på tv.
Och så klura ut en GOD middag.
12-åringens nya flickvän kommer hit idag.
Och tydligen skulle det vara pinsamt om jag bjöd på "typ korv i ugnen med vahettere senap och typ ost på".
Undra sa flundra vad som är icke pinsam mat...?
Broccoligratäng? Soppa? Eller ska man bli nödd och tvungen att hala fram oxfilén och stryka en linneduk (som jag inte äger)?
Antagligen förväntas jag väl även ha kläder på mig.
Unge.

Igår kväll såg jag Min Sanning där gamle moderatledaren Ulf Adelsohn intervjuades.
Han är en skön prick.
Jag har alltid gillat honom.
Han fick mycket sagt. Om dagens parti. Om privatiseringen av SJ. Om Olof Palme. Om sin nakenbadarklubb.
Allt med glimten i ögat och med stor trovärdighet.
6-åringen såg samma program. Med stora ögon. Fast inte riktigt med samma ögon som jag...
- Jag skulle också vilja vara så där flintis. För då skulle jag kunna tatuera hela huvudet.

Alltså den där Nestor...
Nu blev han visst rädd för skotorken också.
Som om det inte räckte med plastpåsar, pet-flaskor och dammsugaren.
För att inte tala om de där läskiga lådorna jag duschade av när jag städade i frysen.
En knasig hund.
Och idag lär han väl få sina fiskar varma när han ska umgås med en stor vorsteh och en dominant rodgesian ridgeback. Usch, jag är lite nervös. Han är inte särskilt hundvan. Inte heller tycker han om att åka bil.
Nå. Nu lugnade han ner sig i alla fall. Ligger på behörigt avstånd och blänger på det brummande skotorkmonstret.
Hundpsykologi är inte lätt. Och det blir svårare ju fler hundar man har. För det är inte mycket som är direkt överförbart mellan dem. Olika raser och olika individer. 
Freudan är inte rädd för nåt. Gör som hon vill. Lite som en katt. Vill vara med men helst vid fotändan.
Ferry är också som en katt. Fast på ett helt annat sätt. Vill hela tiden rulla ihop sig i mitt knä. Och kommer det gäster insisterar han på att bli buren av dem.
Nestor kan jag inte ens greppa. Vilket kanske till viss del kan förklaras av att han är en korsning av två mycket olika raser. Men det kan förstås också ha att göra med att jag inte är nån hundmänniska, haha.

Nä. Dags att klä sig kanske. Och rota i frysen. Jo, det blir soppa, bestämde jag just. Med köttfärs. Så får vi se om det är pinsamt eller inte.

6-åringens legobygge. Ja, vad säger man?