En vanlig, ovanlig söndag

Skidorientering...
Ungefär lika vettig tv-sport som segling där alla åker omkring åt olika håll.

Skidutrustning...
Ungefär lika lätt att para ihop som att lägga ett tiotusenbitarspussel där himlen speglar sig i havet.

Bortbjudna på fika:
Ungefär lika kroppsnyttigt som att häva i sig motsvarande åtta koppar hemma.

Nåja. Söndan kom och gick.
En bra dag.
Trots ångest och meningslöshetstankar.
Jag gillar verkligen min kompis G som vi hälsade på.
Och det är väl sånt som håller en ovanför vattenytan, antar jag.
Men ändå....
Livet är inte lätt nu.
Men samtidigt inte så svårt att det inte finns avledningmanövrar.
Capice?
Ett limbo-lala-land mellan totalt haveri och ett vanligt liv.
Så som mitt liv ofta roar sig med nu för tiden.
Äh, inte vet jag.
Det fanns en tid då jag var en vanlig Svensson.
En tid då min tillvaro upptogs av vanliga normala handgripligheter.
Jag har tappat det.
Det har jag.
Men det finns trots allt skärvor av det vanliga livet som kan lyfta upp mig till lite djupare andetag.
Jag har ägnat veckan åt att bejaka umgänget med vänner.
Fina vänner som jag tycker så mycket om.
Som jag borde hårdsatsa på i alla lägen men inte kommer mig för.
På grund av att jag mår apa.
Äh.