Ibland får jag ändå glimtar av mitt gamla jag.
Och känner att mitt mellannamn inte alls borde vara Nina utan Effektivitet.
Ska man sammanfatta veckan så har jag faktiskt inte gjort så lite som jag jämt går omkring och skriker i megafonen i örat på folk.
Så det så.
Idag har jag veckohandlat. Högst välbehövligt eftersom jag inte gjort det tidigare under veckan och som en riktigt hemsk mamma tvingat barnen att ha min grevéost som pålägg för att deras gouda var slut.
Jag har också skjutsat och hämtat barn samt lagat middag.
Gott så.
Nej, jag skojar ju bara.
Jag har gjort en massa andra ärenden också. Till exempel fyllt på herr B:s och 15-åringens garderober från halva reapriset klädställen.
Och inte minst jagat land och rike kring (nåja) för att hitta en knasig liten lampa till bordslampan i farstun.
Ah, ni vet ju vad jag tycker om bloggar med dethärharjaggjortidag - poängen med mitt upprapande går förstås djupare än så.
Jag är nöjd med dagen. Och nöjd med veckan. Det får jag så lov att vara. Faktiskt.
Good enough, vet ni. Haha.
Imorgon ska jag jobba hårt för att SLIPPA göra saker. Tex badhuset.
Däremot ska jag gå ut en promenad med en vän inne i byn. Fast det ser jag som rena terapin.
Tillräckligt bra... Det jobbade jag länge på att acceptera... Min man brukar säga "En Freja på halvfart är ändå bättre än de flesta andra" och det försöker jag ta till mig. Samtidigt måste jag jobba på att jag blir så irriterad på de där runt mig som inte alls håller mitt tempo, inte ens när jag går på halvfart. Fast jag är ju evigt tacksam för att de har sitt lugna yempo, för det är ju just därför jag kan såsa på i halvfart utan att det märks - för någon annan än mig själv. Så det är mest med mig själv jag måste jobba, och jag är inte alls så lätt att jobba med...
SvaraRadera