Mother of alla mardrömmar

Shit pommes vilken mardröm jag hade i natt!
Jag var på ett äventyrsbad med 4-åringen.
Det var massor med tunnlar och kringelkrokar man kunde åka igenom.
När vi skulle kliva upp gav jag honom en knuff i rumpan genom två stora kugghjul.
Men när jag skulle ta emot honom på andra sidan fanns han inte där.
Jag letade överallt i den stora överfyllda bassängen.
Till slut hittade jag honom livlös på den djupa sidan.
När jag skrek och grät och desperat försökte ta mig fram till honom blev jag bortförd av två ordningsvakter.
Han är död och det är mitt fel, försökte jag ropa gång på gång men ingen lyssnade.
Sedan skulle jag sova över hos en omtänksam kvinna från badhuset.
Hon beklagade sorgen och allt var jättehemskt.
Men på kvällen sjöng hon en egenkomponerad låt för mig. Med melodin från Bamse(!).
Texten var väldigt elakt humoristisk och handlade om att hon hela tiden vetat att lilleman hade klarat sig och satt på sjukhuset och ritade teckningar.
Så vaknade jag.
Puh.

Ja, varför drömmer man som man gör?
I det här fallet behövs nog ingen konsultation i min drömtydningsbok.
Jag är livrädd att det ska hända barnen någonting.
Och när jag var 8 eller 9 höll jag själv på att drunkna på badhuset.
Allt blev aktuellt i fredags när jag, fru L, hundarna och 4-åringen gick en promenad ned mot älven och han började klättra upp på broräcket.
Brr. Äh, nog om det.

Idag gör jag ingenting. Efter bästa förmåga.
Hälsans har visst stängt hela veckan.
Och jag ska inte sticka under stol med att det känns aningen befriande.
Herr B tyckte dock att det var lite synd. Med motiveringen att jag behövde komma ut och träffa folk.
Men när jag kontrade med namnen på alla jag träffat under senaste veckan ändå blev han tyst.
I veckan är det nog mycket inbokat i alla fall.
Men det där med att komma UT kanske stämmer.
Jag är ingen vintermänniska.
Andra årstider är jag utomhus dygnet runt men på vintern fryser man ju bara om fötterna.
Tur att jag har hundarna i alla fall. De tillsammans med Vinterstudion gör får jag alldeles tillräckligt med vintersport. Eller nåja.
12-åringen fick i alla fall ett årskort till byns slalombacke igår. Visst är det fantastiskt att vi har en backe här på lilla Jönsberget? Ideellt skött förstås. Där alla turas om att sköta liften.

Nej, hörrni. Nu känner jag nog att jag måste ut i det blott tio grader kalla vädret ändå.
Och borsta Nestor om inte annat. Han löser nämligen drivor med valppäls nu. Storkillen.