Ääh, jag vet inte...
Nu känns det så där meningslöst att skriva digital dagbok igen.
Förmodligen har det att göra med julens ofrivilliga avgiftning när min computore gick och tvärdog.
Men ändå.
December var ingen sprudlande bloggmånad heller. Faktiskt den med glesast antal inlägg under alla mina 3½ år i cyberrymden.
Ja. Vi får väl se.
Kanske det blir ordning på torpet nu efter halsböld, magsjuka och jullov.
Ah, jag längtar efter vardag.
Ligisterna tar knäcken på mig.
Igår flydde jag fältet och åkte till la stada. Men det blir man ju inte piggare av direkt.
Så igår kväll tog jag två Sobril och har därför spenderat förmiddagen med den efterföljande segheten.
Herr B tog småtrollen med sig och åkte för att köpa fredagsgodis...
Och kom hem med två gråtande stasade barn som lekt med buntband i bilen.
Men i alla fall. Jag har legat och sett skidåkning. Förstås.
Nu känner jag mig lite piggare.
6-åringen har påpekat att jag behöver sminka mig för att bli lite snyggare.
Tack för den.
Jo, jag ser faktiskt ut som sju svåra år.
Kanske jag får ta på clownfejset till ikväll.
Om jag orkar.
Igår/i natt hade vi jagvetintehur många tonåringar här.
Tur att man har en hel flock hundar att rasta när man lite diskret vill veta vad som pågår ute i bunkern.
Döm om min förvåning när det var tjejer där också. Något 15-åringen förmodligen "glömt bort" att upplysa om.
Haha. De är söta.
Ikväll ryktas det om att Dårhuset ska fyllas av nästan-tonåringar.
Ja, det är väl det mest spännande som händer här...
När man själv gömmer sig både för vänner, åtaganden och hårtvätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar