Ja. Kul va? En rubrik på tre olika språk?
Whatever.
Vi har ätit ätit geletårta (jello) som fick oss att drabbas av värsta diskofebern.
Vi har ätit nya ostkrokar med cheddar.
Vi har slamsat som bara den.
Pastasåsen med kyckling och soltorkade tomater gick hem.
Vilket även 12-åringens kvinnliga bihang gjorde.
Vi försökte se en snutt av På Spåret, men det är förstås stört omöjligt med två småtroll.
Strunt samma.
Kära facebook har förärat mig med två sociala umgängen i helgen.
Hockeymatch med medföljande kaffe med bästaste fru L,
Och ett besök i G:s och U:s nya hem.
Jaja. Fint att det blir av. Besöken hos people jag tycker om menar jag.
Jag är så trög och osocial numera att det inte skulle bli av om inte andra ansträngde sig.
Gott så.
Däremot somnade jag även idag till skidskytte.
Men är man trött och slut så är man.
Tydligen.
Det är svårt när man känner att ingen kan förstå hur lite man orkar.
Hur lite energi man har att fördela.
Hur slut man är.
Nu har de små just lagt sig. Och det känns som en befrielse. Men skammen som följer med det är inte värt ett par timmars sinnesro, säger jag bara.
Dock.
Det är tyst här.
Frid och harmoni i Dårhuset.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar