Så mycket för den vilan

Har just kommit hem från la stada.
Fullproppade kassar med nödvändigheter.
Och begärda helgonyttigheter.
Den där jellon till exempel. Eller red, eller vad det nu heter.
Ica hade halva reapriset på barnkläder.
Jag köpte ett par fina fodrade jeans med mudd längst ner till lilleman...
Och så när jag kom hem såg jag på kvittot att de dragit av 89 kr från reapriset 99 i rabatt.
Men nääääj, jag åker inte tillbaka för att rätta till det. Liksom.
Jag köpte även två par gummistövlar till barnen. För trettinånting spänn.
Världens bästa ångestmedicinering.
Världens sämsta sysselsättning när man är utbränd.
Nu har jag tagit en paus i uppackandet, urtorkandet av kylen och av rastning av hundar.
Men på ´t igen bara!
För kl två ska jag hämta 9-åringen på skolan och köra järnet hem för att hinna se skidskytte.
Sedan ska jag visst hacka sjutusen ingredienser till tacosoppan som 4-åringen har önskat till middag.
Och hjälpa till med läxor. Tvätta. Kanske skjutsa till jägarskola till och med.
Vet ni, jag tänker alltid att jag ska göra bort en massa måsten i rasande tempo för att kunna få utrymme till att vila/sova. Alltid. Varje gång jag sätter igång med nåt.
Men när man jobbat undan tornar det förstås upp sig nya måsten. Varvid den där vilan gång på gång får stryka på foten.
Nej, då är det bättre att göra som mammas sambo: lägga sig på sofflocket med motiveringen att man sedan ska orka ta sig an veden.
Vaddå? Om inte en timmes skidskytte räknas som vila?
Haha. Trodde ni verkligen att jag sitter still framför tv:n?