bild

bild

onsdag 28 november 2012

Ett barn är fött

De som påstår att vita hyacinter knappt doftar alls har uppenbarligen fel.
Mina två dubbla står här invid datorn och verkar sända ut julferomoner i syfte att få mig att pynta.
Och från himlen singlar det ner såna här vita flingor som hör till.
Plus att november absolut och oomkullrunkeligt(!) lider mot sitt slut.
Fler anledningar?
Tja, den här går väl inte av för hackor:
Småtrollen åker till mormor från fritids/dagis i eftermiddag och kommer inte hem förrän ikväll + att herr B och de stora grabbarna är bjudna på middag och bio med svärfar.
Jag är alltså ensam hemma hela dagen och halva kvällen.
Det har minsann aldrig inträffat i Dårhuset förr.

Men...
Det är skitjobbigt att julpynta.
Särskilt när man som jag vill gå all in och överraska la familia med att ha gjort hela huset på en gång.
Och när man inte gillar mycket grejer framme, allmänt plotter eller färgen rött men ändå vill locka fram någon slags julkänsla.
Hm. Och kanske framför allt när man inte mår särskilt bra. När man känner sig lite blasé över hur hela Sverige låtsas förvandlas till en enda mysande pepparkakshög i juletid samtidigt som de svär över hur dyr och stressig julen blir.
Ja, ni hör ju, haha.
För att vara en livsnjutare som carpe diem:ar och allt det där måste jag säga att det ändå är väldigt svårt att vara jag.

Julen är svår. Känslofylld. Konfliktfylld. Kravfylld.
Det enda jag vill är att få mina barns ögon att tindra.
Och att sitta finklädd och spela sällskapsspel och slippa på samma gång.
Och att minnas varför vi firar jul till att börja med.
Och skaffa en stor och bullrig släkt som omsluter mig med kärlek.
Och lyckas med sillen och knäcken och tungan.
Och skriva fyndiga julrim och skicka hemmagjorda julkort till alla jag tycker om.
Och hinna träffa vänner.
Och spela julklappsspel där alla skrattar ihjäl sig.
Och skicka getter och vaccin och rent vatten till världens fattiga.
Och...ja, lite till.
Men bara det.
En enkel överdådig blingad Disneyjul där alla är glada, rosiga och avslappnade i skenet från tusen juleljus och där prislappen på julklapparna inte spelar huvudrollen.
Hur svårt kan det vara?

Äh, jag tror jag börjar med biblioteket. Mitt rum. Hjärtat av Dårhuset.
Pyntar som tusan här, spelar lite O Helga Natt och hoppas att gnistan flammar upp.
Sedan äter jag pepparkakor med ädelost och dricker vin i min ensamhet till middag och resten kanske ger sig.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar