Jag - en fuskare

I ett femuggligt dubbelkorsord hade jag bara två bokstäver kvar för en stund sedan.
Jag är snabb på att lösa, det är jag.
Men relativt sett hade jag lagt ner mer tid på det här än jag brukar.
Två ynka bokstäver...BAH!
Så jag gjorde en "farmor" och googlade fram den bortglömda huvudstaden och kunde lämna korsordet.
Inte för att hon googlade, men ni fattar.
Vaduz.
Blev det.
Men tillfredsställelsen över att ha klarat något på egen hand uteblev förstås.
Så jag hade ändå löst korsordet i onödan.

Extra ruttet när man dessutom har en dag där man förgås av ångest och svarta tankar.
Då man behöver korsorden för att ta sig vidare till nästa dag.

Jag har klätt mig, hållit ordning på hundarna, haft besök, tömt torktumlaren, tömt diskmaskinen, dukat, tänt alla ljus...
Ja, det var väl det.
Men jag orkar ju faktiskt inget annat än att lösa korsord. Förhoppningsvis tills jag somnar ifrån alltihop.
Vilken målsättning med en dag va?
Ha ha ha.

Och ungarna lyser med sin frånvaro. Både 9-åringen och 6-åringen har dragit till kompisar. 12-åringen har inte kommit hem än och 4-åringen är på dagis. 15-åringen kommer extra sent eftersom han har praktik.
Det är inte kul att vara ensam när man mår dåligt.
Fast det skulle heller inte vara kul om unghögen kom indundrande.

Blä.

Död i familjen. Skolk från rehabilitering. Ny antidepp...
Njä, det bygger inte upp en sargad själ direkt.

Jag har till och med skolkat från min bästa vän Fejjan. Tvärtröttnade på alla käcka bullbak, och bekräftelse av att andra är sååå himla duktiga på att träna/städa/laga mat/whatever.
Och så tröttnade jag på att jag själv jämt låter så käck. Klassens clown i ur och skur. Nog för att jag är det på riktigt och inte bara på fejjan så det hjälper knappast att låta bli att gå in där. Men ändå.

Vad man ska ta sig till med sig själv när man inget kan ta sig till är frågan.

Lösa barnkorsorden där man slipper fuska kanske?