Det finns väl inte mycket som sätter sån fart på livsandarna som att kicka igång dagen med ett dryga timman långt utvecklingssamtal i ottan.
Innan jag åkte tänkte jag att jag skulle bädda ner mig när jag kom hem igen...men nä.
Nu är det lika bra hålla sig vaken.
Eller åtminstone i halvdvala.
6-åringen är ju som bekant very special. Så därför värmer det ett mammahjärta att få höra av fröken - eller frökman som hen så könsneutralt numera kallas ibland - att han funkar bra i skolan. Superduktig språkligt och på matte, har kompisar på rasten och äter all skolmat. Allt en mor kan önska.
Nu är det bara 12-åringens utvecklingssamtal kvar. Sedan är jag klar för den här terminen. Lagom till att de börjar om nästa termin.
Ibland känns den här idén att herr B sköter föräldramötena och jag utvecklingssamtalen inte så smart, haha.
Ikväll ska jag locka fram 15-åringens inspiration till att färdigställa ett kollage han ska lämna in på bilden.
Jag hoppas att min entusiasm kan smitta av sig lite.
Att klippa, klistra och rita och skriva är ju det roligaste som finns.
Så fram tills dess ska jag bara hasa omkring och pynta övervåningen. Men där går jag inte all in så det känns som ett vettigt projekt.
Förutsatt att jag inte får ett psykbryt över trasiga lampor i stakarna förstås.
Jag hade en härlig dröm i natt.
Jag låg på en varm sandstrand och lyssnade på vågorna som kluckade.
Det kom och gick en massa folk och alla hade täckjackor och sa åt mig att det var för kallt att ligga så där.
På nåt sätt insåg jag i drömmen att det faktiskt var november men jag kände mig ändå varm.
Avslappnad.
En fin omväxling till mardrömmarna igår natt.
Skeppsråttan jag tinade till ormmat i mikron och började leva var ingen hit.
Särskilt inte som den sedan rusade omkring alldeles blodig och hade vänts ut och in av uppvärmningen.
Nå.
Efter den här dagen tar jag helg.
Vet inte riktigt vad som står på agendan. Inte mer än diverse kompisövernattningar, ljusstöpning, sätta upp alla uteslingor och svärfars födelsedag. Men det räcker kanske.
Här tar mannen alla föräldramöten och föreningsaktiviteter och sen följs vi åt på utvecklingssamtalen. Bra deal! Jag skulle ändå hellre ta en miljon utvecklingssamtal själv än att gå på ett enda föräldramöte... Påtvingad social samvaro är inte min grej...
SvaraRaderaSkaplig dröm. Den med råttan. Ja den andra med förstås.
SvaraRaderaJa hjärnan, fint att det går bra i skolan för the man. Men det måste vara ett helsike att gå på alla dessa samtal och möten. Bah. Ståle sa till Vassäran igår när hon kom in med varselkläderna på skolgården (pinsamt) att "det är inte lätt att vara tolv år och försöka vara cool!" =D