Att ge energi för att få energi

Vi har ju en sån där luftvärmepump.
Som på nåt mysko sätt omvandlar hur lite värme det än finns i luften ute till inomhusvärme.
För att kunna göra det drar den förstås ström.
Men det fina i kråksången är att man sparar mer ström på värmen den ger än vad det kostar att hålla den igång.
Är ni med?
För varje kWh som tickar iväg på elräkningen producerar den två kWh.
Nästan magiskt va?

Och det är ju så där man vill kunna fungera själv.
Satsa energi för att få det dubbla tillbaka.
I många år - för att inte säga alltid - har min pump gjort det omvända.
Dränerat mig.
Tömt mig så mycket att jag tvingats möta en massa sanningar.
Rätt i vitögat.
För elräkningen har förstås skjutit i taket och blivit omöjlig att betala.

I måndags efter mötet med min arbetsgivares representant satt jag kvar och pratade med min arbetsledare på Hälsans.
Han frågade då vad jag helst av allt ville göra om jag kunde skala bort allt som tog energi.
Och nä - det är förstås inte möjligt. Men svaret kom så snabbt att jag chockade mig själv:
- Jag vill pyssla! Göra fina kort till alla jag tycker om!
När jag sade det fick jag först gråten i halsen...och sedan skrattade jag ihjäl mig.
Jag, A- och K-människan. Med alla mina livsprojekt. Med alla utbildningar och alla drömmar. Hur gick det till?
Jag tror att jag skrev för någon vecka sedan att jag bara hade tre saker kvar i livet jag verkligen ville göra:
Lösa korsord, Se på vintersport på tv och Dricka vin.
Haha. Det var tider det. När jag fortfarande hade ambitioner.
Nej, jag ska inte löjla mig.
Faktum är att pyssla är en sån där sällsynt sak som GER mig energi utan att skruva upp elräkningen.
Som jag förstås har skrivit tusentals ord om sedan jag gick i väggen så är det naturligtvis sånt man måste bygga upp sitt detonerade jag av...
Men som också är bland det svåraste man kan ägna sig åt i en kravfylld tillvaro.
Ni vet.

Sista tiden har jag försökt nyttighetsstrejka.
Bejaka mig själv.
Letat alternativa energikällor.
Eller nåt sånt.

Och jag har faktiskt blivit lite bättre på det.
Dagens besök hos min käraste E är ett bra exempel.
I morse hade jag inte alls nån lust att masa mig iväg.
Allt kändes tungt och jag ville bara dra täcket över huvudet.
Men nu är jag glad att jag kom mig dit.
För jag tycker så mycket om henne.
Och hon tar inte min ickeexisterande energireserv i anspråk.