Krasch och drömmar

Jadå.
Det är absolut lördag här i Dårhuset också.
Lagom galen.
Och de små har lagt sig.
Mitt häftplåster 4-åringen och hans storebror herr Högljudd alltså.
Skönt.
Vi har haft fikafrämmande och annat löst folk här.
Nu är vi oss själva.
Uppkavlade byxor för moi och byxor av för herr B.
...Och nu hörde jag just en gigantisk krasch inifrån köket!
Om det var de antika snapsglasen med stjärnor som följde med ödetorpet kommer jag att gråta blod!
4-åringen drack nämligen läsk ur ett sådant tidigare ikväll.
Äh, strunt samma.
Vet ni,
Jag hade tidernas sjukaste drömmar i natt.
Och ni vet ju också att jag inte tror på nån egentlig betydelse. Egentligen...
Men hallå!
Jag skickade mina småtroll på flyg till ett bröllop i USA.
Och samtidigt skulle jag hinna ikapp dem med tåg härifrån Skellefteå.
Panik.
Förstås.
Och Sylvester Stallone sköt skurkar på tåget.
Bland annat.
Jaja. Och poängen?
Ja, min stressnivå som smittar av sig till och med i drömmar.
Som vanligt.
Störande.
De åkte alltså fastspända precis framför vingen och jag fick för mig att planet skulle störta.
Som om ett tåg hinner fram.
Älskade barn.
Ibland försöker jag förklara hur deras liv kommer att vändas uppochned när de själva blir föräldrar.
Med den följden att alla fem ser ut som exakt likadana frågetecken.
Nåja.
Nu ska jag visst ut och titta på när herr B röker pipa.
Lördagsunderhållning as good as it gets.