Straffet för en rolig kväll...

Igår hade vi 18-åriga grannen med sin söta flickvän här hela dagen.
Det är trevligt.
Och småtrollen är hur förtjusta som helst i fröken F.
12-åringen - som är kompis med grannen - var dock måttligt road över brorsornas svärmeri.
Så jag styrde upp en avledningsmanöver:
Pengar till kebabtallrik till 12-åringen och 18-åringen.
I utbyte mot att de besiktade gamm-Toyyan (ua).
15-åringen fick vara barnvakt och jag och herr B passade på att göra några ärenden på stan.
Eftersom grannen just tagit körkortet är det förstås kul att köra omkring på måfå så han och flickvännen tog 12-åringen med sig en sväng på kvällen också.
I samma Toyota, haha. Kul att den kan roa nån.
Men den rätt så braiga kvällen fick ett abrupt slut när 12-åringen kräktes mitt i stan.
Sedan fortsatte han hela natten.
Trots att magen var tom sedan länge.
Våldsamt värre.
Och i morse kom 15-åringens yoghurt upp.
Jahap.
- Guds straff. Sa jag i telefonen idag.
- Nej, han pysslar inte med sånt. Sa han i andra änden då.
- Johoodå. Med glimten i ögat. Jag straffas med lindriga sjukdomar för att jag går omkring och säger att vi aldrig blir sjuka.
- Ah, ja då förstår jag. Högmod går före fall va?
- Exakt.
Och precis som vid förra våldsamma magsjukeattacken för någon vecka sedan missade vi förstås ett kusinkalas. Igen.
18 år dessutom. Hoppas att presenten väger upp lite grand: en sminklektion och produkter för en femhundring. Bättre än att bli smittad med magsjuka är det nog i alla fall.
Ah, strunt samma.
Storkillarna är lite piggare nu och än har ingen annan drabbats. Pepparpeppar, och allt det där.
Och tur(?) i oturen är väl kanske att vår långväga gäst har feber och ryggskott precis samtidigt. Så vi får helt enkelt fira sportlov en annan gång.