Märkligt Möte

Jag vet inte var den där pålästa Nettan som kan prata omkull vemsomhelst höll hus idag.
Men inte var hon på möte med sin arbetsgivare kommunen i alla fall.
Märkligt.
Jag satt mest och stirrade rakt fram medan härliga L från Hälsans drev på. Och så flikade jag in att allt de sa lät som prat.
Kontentan blev väl i alla fall att jag kanske ska arbetsträna på 25%.
Nånstans där det finns lugn och ro, där jag inte behöver ansvara för andras hälsa, där det är kravlöst och jag inte behöver anstränga varken kropp eller hjärna. Och ifall jag får för min läkare överhuvudtaget.
Ha ha ha.
Ett sånt jobb måste väl nytillsatta (och 12-åriga) personalenhetspersonen kunna plocka ur bakfickan hur lätt som helst.
Men, men...
Man måste kasta sig ut ibland.
Förut gjorde jag det för ofta.
Med följden att utbrändheten borrade sig ännu djupare.
Inte acceptera. Inte resignera. Inte anamma att riktiga jag är borta. Som ett mantra.

Men nu har jag visst en annan approach.
Jag gör ingenting åt min situation.
Bara gnäller och tjatar. Går omkring i skitigt hår och glor ut genom skitiga fönster.
Försöker emellanåt vara normal och springer på teater och andra galenskaper.
Umgås och bjuder hem folk.
Trots att jag inte orkar.
Nej, hörrni - jag vet faktiskt inte vad jag håller på med längre.
Snart ringer väl FK och erbjuder pension.
Och så kan vi ju inte ha det.
Jag tänker förstås bli frisk. Skola om mig. Jobba med nåt som ger energi.
Det är min plan.
Men hur jag ska komma dit...
Hm. Kan det verkligen vara genom att jobba 25% när jag inte orkar?
Ooo, nu susar det i skallen. Bara halva tankar ploppar upp.
Lika bra att åka med.
För idag.
Bara för idag.
Och vilken tur att det finns rotmos över från igår och en falukorvring i kylen.