Trött

Ah, kaffe som stått på sedan halv sju borde väl sätta fart på livsandarna.
Eller inte.
Nej, inte hasade jag omkring hemma igår.
Jag blev nämligen bjuden på lunch på lokal. Och sånt tackar man ju inte nej till.
Det ena ledde till det andra och plötsligt hade jag både påskhandlat och köpt brallor till behövande 9-åring.
Så kom jag hem till blomjordskaos fulla köket, ryckte på axlarna och somnade i soffan.
Herr B fick röja undan den värsta jorden och bjuda barn och kompisar på klassikern falukorv och makaroner. Visserligen med en fin fetaostsallad som komplement.
Men ändå.
Dekadent.
Tja, och sedan fick han - mot 15-åringens vilja - följa med till utvecklingssamtal.
Det kändes som om jag vuxit fast i soffan.
Försökte mig på några korsord, men fuskade och bytte sida när jag körde fast.
Något som är absolut förbjudet i vanliga fall.
Så bestämde jag och 9-åringen oss för att flytta till Irland och sedan diskuterade vi orättvisan i att han aldrig kan bli gravid(!).
Slut kväll efter det.
Och imorse somnade jag om när alla åkt.
Nu känns det som att dagen nästan är slut.
Utan att den ens börjat.
Balans var det ja...
Veckans ord.
Inte för att jag vet vad det betyder.

Och så påsklov på den här infernaliska tröttheten och uppgivenheten.
Var det inte nyss sportlov?

Nä, skärp dig nu Nettan!
Sätt om resten av blommorna innan du ska hämta 9-åring och trumpet.
Klä dig, dra upp rullgardinerna och ät lite frunch.
För tusan.