Läkare bortslumpas

Att hålla på att byta läkare medför väl oundvikligen att man förr eller senare råkar ut för ett stolpskott.
Att vara jag medför lika oundvikligen att man beter sig som en pajas.
De två i kombination var inte dagens höjdpunkt om man säger så.
Äh, jag tror inte att han förstod ett ord av vad jag sa.
Ingen humor hade han heller.
Men som vanligt var det inga problem att få ännu fler sorters medicin.
Mot alla andra mediciner, I´m sure.
Negativ var jag visst också.
Tja, fråga inte hur jag mår om du inte vill veta. Säger jag då.
Jag som brukar få höra att jag är för glad och käck i alla möjliga sammanhang försökte nu hålla mig lite saklig och blev då negativ.
Haha. Jo, liiite kul är det ändå.
Jag skulle vilja veta hur många positiva patienter med ångest, depression, utbrändhet, bipolaritet och en taskig barndom han träffar i genomsnitt varje dag...
Jaha, jag hör att du säger att det är roligt med barn men när jag sedan frågar upp tar du upp uteslutande negativa saker. Du verkar väldigt ambivalent.
Smart slutsats på bara sex års utbildning måste jag säga.
Och på frågan om jag tycker att det verkar trevligt att vara död så är det ju bara att svara ärligt:
Nej, döda verkar inte ha särskilt trevligt.
Nej, hörrni.
Jag längtar efter min bästaste läkare.
Alternativt att sluta vara negativ, ambivalent och sjuk då.
Men det var väl positivt i överkant för att vara jag.

I övrigt har jag haft en finfin dag.
Finaste L och jag har varit på turné.
Först på Hälsans Trädgård, där jag minsann fick mig en promenad med sötaste E, och sedan har vi handlat.
Som avslutning bjöd jag på fika på stan.
Nu ska jag banne mig inte göra nåt mer än att lösa korsord.