Natt på natt men ingen sömn

Först hade 9-åringen så ont att han inte visste var han skulle ta vägen.
Sedan stod jag på bron och tittade på när två partyglada herrar provkörde skotern runt runt på tomten.
Ja, och efter det vaknade 9-åringen och hade ännu ondare.
Usch vad man känner sig maktlös.
Det enda jag kunde bidra med var en värktablett, kyla och sedan en avslappnande dusch.
Det värsta släppte i alla fall till slut.
Och vi somnade båda två.
Jag hann väl sova ungefär en halvtimme-timme innan småtrollen vaknade och överföll mig med gummihandskar och diverse operationsverktyg.
Fantastico. Liksom.
Äh.
Om en stund ska jag och lilleman till finaste L och hälsa på.
Det blir bra.
Då håller jag mig vaken.