Hemsida

Det är inte tvärlätt att skapa en hemsida och bland annat blogga därifrån!
Herr B har roat(?) sig med att fixa en domän och allt det där idag. Men så enkelt är det förstås inte.
Nåja. Blogger får duga tills vidare.


Jo. Jag hade ju stormöte idag.
Är helt peplex över hur mycket energi såna saker suger. Fortfarande.
Åkte hem och däckade i sängen i 1½ timme efteråt.
Men det gick bra. Jag menar, varken arbetsgivaren eller någon annan vill ju någonting annat än att jag ska bli frisk. Som jag skrivit efter flera möten förut så kände jag en värme och medmänsklighet som jag blev helt rörd över. Om man antar att alla vill en väl tror jag att man kan må så bra som möjligt inombords. Jag mår ju ändå apa i mig själv, men att veta att det finns folk som vill hjälpa mig betyder mycket.
Det jobbiga i att sitta i dylika möten är att det först verkar handla om någon annan. Sedan tänds en glödlampa - aha, det handlar om mig! Men man fortsätter att hålla allt på en armlängds avstånd. Till slut, när man pratat tillräckligt länge, går det inte att hålla faktum ifrån sig längre: Man är ett besvärligt psykfall som belastar alla möjliga samhällsinsatser utan förmåga att kunna repa sig. Det är tungt. Brottartungt. När jag kommer i det stadiet att all sjukdomsfakta sjunker in vill jag helst explodera och lämna slabbiga avtryck på fönstret.
Fast så göööör man ju inte. Nej då. Jag satt snällt kvar och nickade och hmm-ade åt allt personalenhetssnubben sa. Trots att jag gått in i mig själv och seglat bort för länge sedan. När vi gick ut från mötet sa min arbetsledare att han såg när jag gled iväg. Att det blev för jobbigt. Att jag var trött. Så mycket för mitt skådespeleri alltså, haha. Nämen. Det är bra att det syns hur jag mår. Tror jag. Eller? Äh.
Hur som helst..
Planen är att jag ska doktorera, skriva tre hysteriskt roliga kåseriböcker, starta egen handelsträdgård och laga mat på BBC Lifestyle före första april.
Det låter rimligt, tycker jag.
Jag gillar att ha en plan.