Onsdagsdekadens

En bisarr kombo kanske...
Men visst känns det vardagslyxigt att skölja ner en påse husvagnar med tutti-fruttismak med ett glas rött.
Särskilt som jag lagade Åke-Tråk till middag = Makaronipudding.
Nu var det ju bara jag som tyckte att maten var tråkig i och för sig. Det är en av herr B:s favoriter. Och 3-åringen satt mest och var arg över att makaronerna var VARMA. Resten var antingen icke närvarande eller arga för att deras pappa hämtat dem i grannbyn FÖRE innebandyn (inga namn).
Idag har jag fått mycket gjort:
Legat och dragit mig så länge att det stack i ögonen på dem som hade morgontider att passa, 
Klätt mig(!),
Hälsat på gamle gode vännen herr M, 
Haft celebert och oväntat besök av svärföräldrarna,
Tvättat (of course),
Fyllt en halv sopsäck med bråte från 5-åringens rum,
Dammtorkat,
Sett Bolibompa med småtrollen (med större behållning än de som är 33 resp 35 år yngre än mig),
Och inte minst skrivit en dikt.
Med nyfunnen självinsikt som ett spjut i ryggslutet ska jag därför göra precis exakt nada imorgon.
Alltså ickesanicke se dagen som en uppvärmning inför än större bravader.
Klok ja ä.
Nå. Ett besök på soptippen står i alla fall på schemat. Men det dör man ju inte av. Inte när man har makaronipudding i parti och minut att värma när man kommer hem.