bild

bild

söndag 25 mars 2012

Minnas tillbaka

Jag tyckte själv att det var en rolig rubrik. Har ni tänkt på så många ord man förstärker i onödan?
Jag menar, minnas kan man ju bara göra åt ett håll. Det är redan inbakat i själva ordet.


En sån här dag minns jag inga våfflor. Däremot minns jag min älskade momme extra mycket. Idag skulle hon ha fyllt 80 år. Hade hon och moffe bott kvar i sin lägenhet här i byn antar jag att jag hade hastat dit redan i morse för att rulla köttbullar till hela släkten. Eller nåt annat husmoderligt. Kanske hade hon till och med bjudit på sin specialitet: blod-leverpalt. Min momme var nämligen ett sånt där rekordeligt fruntimmer. Chosefri. Vi hade bokat samlingslokalen nere i källaren, dukat med pappersduk på rulle och helt vanligt porslin. Till efterrätt hade vi ätit sockerkaka med cocktailbär och grädde. Plus ett glas likör eller två som momme hade blivit lite fnissig av. Och så fram med gitarren för att sjunga Taube, Pärleporten, Internationalen och andra välkända visor som skulle klara sig bra på hennes tre ackord. Moffe hade berättat historier från när han skjutsade höjdare som chaufför i det militära. Kanske hade han också än en gång bjudit på godbiten när han tappade dasstunnan över sin pappa när han var barn. Barnen skulle vara mitt i smeten. Inget barnbord och ingen läggtid. Å, vi hade haft mysigt och trevligt!
Hm, undrar vad 80-åringen skulle uppskatta i present? Eftersom det är min fantasi här bestämmer jag rakt av att hon skulle vara pigg och kry, utan krämpor och med tanken i behåll. En upplevelse av nåt slag alltså...Jo, nu vet jag. Vi skulle allihop boka in oss på campingen dit momme och moffe brukade åka. En liten, enkel samling stugor vid en sjö och med fri tillgång till roddbåt. Där skulle vi sitta ute vid brasan och mysa. Och bara vara. Ja, med mommes gitarr och moffes berättarkonst förstås.


Men idag är det inte bara födelsedag utan även 26 år sedan momme somnade och aldrig mer gick att väcka. Hon fattas mig.



Momme, mamma, momme-momme åsså jag.
Antagligen från början av 1974. Momme är alltså 42, mamma är  nästan 20, momme-momme är knappa 70 och lilla jag ska fylla 1. Tragiskt nog blev momme-momme överkörd av en lastbil samma år. Det hade varit kul att känna henne. Hon var också ett rekordeligt fruntimmer. Som jämt målade om köket. Och gick till grannen för att dricka grogg. För hemma drack man icke ;)

2 kommentarer:

  1. UUUnderbar rubrik!!! Och jag håller med om alla dessa ionödanförstärktaord.

    Fin inlägg också. Vackert så - din momme hade varit otroligt stolt över dig!

    Kram

    SvaraRadera
  2. Uuuunderbaar rubrik! :)) Och jag håller med dig om alla ionödanförstärktaord.

    Vackert skrivet om din momme - hon hade varit stolt över dig. Och hon ler nog uppe i sin himmel.

    Ha en fin vecka!
    Kram

    SvaraRadera