Karma

Förutom seriöst sovande och ännu mer seriösa försök att däremellan hålla ögonlocken någotsånär öppna och låtsas att jag har orkat lyssna på vad folk haft att säga har jag nästan uteslutande ägnat en veckas tid åt mina ond-god-tankar (se tidigare inlägg).
Tankar jag öste och öste ur mig hos terapeuten också. Ända tills hon fick tårar i ögonen. Kanske för att hon under tiden satt och tänkte att hon inte fick nog hög lön för att ha en sån jobbig patient.


I vanlig ordning har jag samtidigt försökt göra goda gärningar när jag haft möjlighet. Men så när jag råkade överanalysera det blandade jag in karma i mina funderingar också.
För visst borde det vara så att gott kommer tillbaka till den som gör gott?


Jag medger att det inte alltid känns så, men just idag har det varit en sån dag när allt liksom gått på räls. Jag hittade till och med en kundvagnsplupp i vagnen jag greppade på Ica. Som ersättning till den jag gav bort till tanten.


Det är ett fint sätt att tänka tycker jag. Att gott man skickar iväg i en eller annan form studsar tillbaka. Och inte i just i form av tacksamhet eller motprestation av den man varit snäll mot, utan kanske ännu hellre från helt oväntat håll (Tacksamhet är i övrigt bland det värsta jag vet. Det man ger av sig själv, sin tid eller sina pengar ska vara villkorslöst. Mottagaren är fri att ta emot det på sitt eget sätt).


Förresten tror jag minsann att jag hädanefter ska tolka all form av vänlighet mot lilla moi som karma. Att jag har faktiskt lyckats göra någonting mot någon rätt någon gång tidigare.
Eller näh. Men jag önskar att jag kunde tänka så. Vara nöjd och glad med det lilla man kan bidra med och sedan tänka att man förtjänar glädje och det lilla/stora man får tillbaka.


Och apropå att dagen gått på räls:
I Jyskbladet såg jag en kökssoffa som hör till vår matgrupp. Nedsatt från tvåtusennånting till femtonhundra. Extra sittplatser som vi faktiskt behöver. Utan förhoppning att den skulle finnas inne (sa jag att det var på Jysk?) rattade jag kökssoffevänliga bussen dit...
Mitt på golvet i butiken stod ett ihopmonterat skyltex av soffan. Precis den jag ville ha. Lite längre bort såg jag en skylt med halva priset. Jag frågade expediten om soffan också ingick i det. Haleluja - det är julafton! Jo, jag skrek faktiskt så. Till alla andra kunders förskräckelse. Men till expeditens förtjusning. Tydligen. För när jag kom till kassan drog han av ännu mer. Bussigt, sa jag. Ja, jag känner mig glad, sa han.
Faller under rubriken Plötsligt Händer Det.
Eller så var det helt enkelt karma...