Provocerande

Tydligen provocerade det 14-åringen att jag låg kvar i sängen i morse.
Så därför gjorde jag som varje god mor skulle ha gjort:
Låg kvar extra länge.
Men till slut måste man förstås stiga upp, även om man är dagledig. Särskilt om man på eget bevåg bokat in en träff med vännen herr M redan på förmiddagen.
Vet ni förresten vad det sista jag tänkte på innan jag somnade igår var...? Nej, det är klart att ni inte vet. Det är därför jag tänker tala om det:
Att det är helt fantastiskt hur mycket kunskap det finns runt ikring oss, som bara väntar på att sugas upp. Bara man är öppen för det, vill säga.
Är det någonting som genomsyrat mitt liv så är det just nyfikenhet på att lära mig mer. Lära mig allt. Om allt. And beyond. Helst.
Och nu menar jag inte bara mina dryga 20 i skolan, utan kanske framför allt den guldgruva av oviktigt vetande som finns helt gratis vart man än vänder sig.
Igår lärde jag mig till exempel att det kan leva upp till 400 humlor i samma bo,
Att vandrande pinnar ömsar,
Att man kan trava ut ifrån och bojkotta en butik där expediten fräckt hävdar att en ring är nog liten för att passa i allas öron när man både visat och sagt att man har extremt små örsnibbar,
Att rökta räkor inte är gott,
Osv, osv.
Och det är naturligtvis inget som säger att jag ska lära mig mindre idag heller.
I livets skola.
Najs.
Ah, nu känner jag mig så uppåt att jag kanske stannar och köper blomjord på vägen hem. Efter ett par torftiga år är mina krukväxter verkligen värda lite omtanke. Kanske inte just idag, men att snubbla över en jordsäck i några veckor lär väl göra susen för initiativförmågan.

Vårdagjämning...nåja. En del snö har uppenbarligen kvar. Soligt och fint är det i alla fall. Och mina benjaminfikusar har slutat tappa blad. Nu har det vänt!