När man sover längre än man tänkt...

Jag somnade till Äntligen Hemma vid halvtretiden i eftermiddags.
Vaknade inte förrän väckarklockan ringde 06.00.
Slängde en trött blick på stationsklockan i portalen in till biblioteket. Jaha, den hade visst stannat på 14.45. Slut batteri alltså.
Så fick jag upp andra ögat också och fick syn på väckarklockan. Men vad i hela friden...Den hade också stannat på 14.45! Hur kunde batterierna ta slut så exakt samtidigt?
Hahaha. Hur knäpp får man bli!
Naturligtvis var det fortfarande eftermiddag och ringsignalen kom från herr B:s mobiltelefon.
Nä, jag blev varken klokare eller piggare av att sova en kvart. Tydligen.
Däremot fick jag om möjligt ännu ondare i ryggen. Vilket jag börjar vara väldigt less på. Så jag tog två av herr B:s starka värktabletter på tom mage och gled in i dimman. Eller njä, ingen dimma direkt men nog får man en portion tomteskägg i skallen av dem i alla fall. Och bara en dutt mindre ont.
Nu har jag städat i tvättstugan-slash-förrådet-slash-linneskåpet-slash-bråtesavstjälpningsplatsen för att det gör ont att både sitta och ligga. Men eftersom det även gör för ont för att böja sig kanske det inte blev så bra.
Fuskstädat alltså, ska tilläggas. Inte ett dugg frenetiskt på det där farliga maniska sättet. Jag lovar.
Nu väntar jag på slutspelshockey. Förutsatt att de små behagar sluta dra ut på att kvällsfika och vi kan slänga i säng dem. Annars kan man glömma alla planer på att se på tv.