...Innan folk börjar undra vart jag tagit vägen.
Så blir det nämligen när jag inte uppdaterar mig så ofta som jag brukar.
Jag försökte skriva ett inlägg igår men det kändes av någon anledning inte rätt att publicera.
Igår tog vi nämligen bort vår fina Ruff.
Det var tungt. Det ÄR tungt. Brottartungt.
Både jag och mina tre äldsta söner är jätteledsna.
Men det var oundvikligt.
Vi visste ju att han inte riktigt fungerade när vi räddade honom från en säker död som oduglig jakhund. Men jag hoppades och hoppades och hoppades...I nästan ett års tid har vi försökt få honom att fungera men han mådde allt sämre psykiskt. Gick och gömde sig. Kunde inte vara ensam hemma men gick även under av skräck om jag tog honom med mig.
Med sommarlovets kaos blev det än värre.
Nä. Usch. Jag orkar inte gå in på detaljer. Det får räcka så.
Sommaren har hur som helst fått en fadd bismak.
Vi får se när det landar. När jag får lust att skriva om ingenting igen.
Nej! Jävla skit.
SvaraRaderaÅhhhh.... fasen! Kramar i mängd
SvaraRaderaStor kram.
SvaraRaderaFörstår ni har sorg!
SvaraRaderaKom igen när du har ork och lust!
Kram!
Jag är ledsen för eran skull. Det är svårt att ta bort djur. Jag tycker det är starkt att ni tagit ett beslut som ändå var det bästa om han inte kunde leva ett bra hundliv i en familj. Det är det som får avgöra oftast, om djuret i fråga har ett liv eller inte. Han får det fint i hundhimlen. Tusen kramar till er alla.
SvaraRaderaOhh, så tungt! Det är den stora mörka baksidan med att ha djur och älska dem och ta hand om dem på bästa sätt, att ibland måste det svåra beslutet tas. Jag vänjer mig aldrig, det är lika tungt och sorgligt varenda gång. Skickar varma styrkekramar till er alla!
SvaraRadera