Halvfullt eller halvtomt?

Läste fastighetsannonserna i morgontidningen.
Fastnade vid ordet potential.
Som jag egentligen tycker är positivt.
Kanske är det värmeböljan som drar ner mig, jag vet inte.
Men plötsligt kändes det läskigt och hopplöst med dessa söta stugor med  skev charm och potential.
Jag började tänka på mig själv...
Som också har så mycket av den varan. 
Om inte om fanns så skulle jag....
Äh. Om finns ju alltid.
Till och med när jag var frisk och hade chans att nyttja den satt det allt som oftast ett om ivägen.
Att ha potential till att kunna bli allt som slutar på -are är väl egentligen inte värt nåt.
It´s not what you have that matters. It´s what you make of what you have.
Ett sånt där slitet klyschauttryck.
Hm. Som jag egentligen brukar tycka är rätt bra, kom jag på nu.
Fast idag är det bara dumt.
Vad gör man med och av det lilla man har när man ändå inte orkar?
Ja. Ni hör ju. Glaset är halvtomt idag. Förmodligen för att jag dricker så himla mycket nu när det är varmt. Igår var vi bortbjudna på grillat. Till maten drack jag både apelsinläsk, cola, bubbelvatten och ett glas vin.
Vad nu det hade med saken att göra.
Potential, var det ja.
Ett fulord.
Vad hände med att man ska duga som man är?
När det gäller utseendet tänker jag ibland att jag har potential att se bättre ut.
Fullt logiskt när man varken sminkar sig, kammar sig, stryker kläder eller rakar benen.
Men så när jag får upp ett ryck och försöker göra mig snygg...
Tycker jag inte ens att det blir nån skillnad, haha.
Att ha en potential som hänger som en morot framför näsan betyder inte att man nånsin får tag på den.
Och en skruttig sommarstuga kanske aldrig blir ett smultronställe.