Idag kommer nämligen vår gamla fosterdotter och hälsar på.
Hon som bodde här i många år och till och med kallade oss mamma och pappa.
Det är fem år sedan hon flyttade nu. När 6-åringen bara var 1 och när 3-åringen varken var påtänkt eller född.
Så märkligt egentligen...För vissa i familjen är och förblir hon familj, medan andra inte minns att hon bodde här alls. Ja, fast de vet ju mycket väl vem hon är och har också träffat henne.
Jag ska försöka kravla upp på vinden och samla ihop lite grejer (ja, eller mycket) som jag sparat åt henne. Jag har alltid tänkt att hon kommer nog till en punkt då gamla teckningar, klänningar och skoldagböcker blir viktiga. Då hon behöver mer kött på sina beniga minnen från tubulenta år.
Det var så roligt, för hon tog själv upp minnen och betydelsen av boken jag gjorde åt henne när hon flyttade. Så det känns som om det är dags nu att ge tillbaka det jag har förvaltat.
(När hon hastigt och olustigt skulle flytta från oss gjorde jag ett tjockt fotoalbum med text. Jag skrev också ned hennes favoritrecept, klistrade in cirkusbiljetter, familjecitat och annat. För att hon skulle ha kvar åren här. För mig var det även en bearbetning av mina egna känslor)
Nå. Vi får se vad vi hittar på.
Småtrollen ska i alla fall få bada i tunnan.
Och jag tänker börja dagen med att klippa lite gräs.
När jag var ut med hundarna i morse var det tropiskt varmt och gassande sol.
Men nu verkar det dra ihop sig till regn.
Nu har jag ju inget emot regn men...
Herregud! vad gräsmattan växer.
Man hinner inte ens blinka så är gräset två decimeter långt.
SvaraRadera