Inte okej

Nej, oavsett anledning är det faktiskt inte okej att utebli från födelsedagskalas.
Födelsedagen är viktig. Den allra vackraste liljan i buketten av bemärkelsedagar. Utan den skulle ingen finnas. Jag tänker alltid på att det verkligen är själva födelsen vi firar (och egentligen inte åldrandet).
Jag antar att jag har en hyfsad anledning till att utebli från hälften av alla släktkalas. Ja, till och med en hyfsad anledning att däcka av Sobril på 15-årskalas hemmavid.
Men ändå...
Sitter jag här i min ensamhet och känner mig både utanför och som en svikare. Som att jag inte bryr mig.
Jag försöker så gott det går att visa att jag bryr mig trots att jag inte orkar löpa linan ut genom att skicka iväg så genomtänkta presenter som möjligt med herr B. Men det är förstås inte samma sak som att dyka upp.
Idag fyller en av barnens kusiner 15 år. Och la familia har just åkt dit. Det vill säga de delar av familjen som inte har förhinder. 12-åringen - som är otroligt medkännande - har tillbringat mesta delen av den här veckan med sin kompis som just fått diabetes. Och ikväll ska han sova där. En rar anledning till att inte åka på kalas. 15-åringen jobbar hela kvällen. Och med tanke på arbetsmarknaden nu för tiden är ju faktiskt sommarjobb en kanonanledning.
Undrar förresten om släkten förstår varför jag inte kommer....
Det är ju så diffust liksom. Åtminstone för mig.
Äsch, jag skulle ha skyllt på en (fysiskt) sjuk kompis eller på att jag skulle jobba ;)


Jahap. Vad gör man då med ofrivillig home-alone-tid? När man förväntas vila sig i form, menar jag.


Åh! Nu vet jag. Jag ska gå ut och fota vår halva nya stuga. Vänta ett tag.....








Så. Nu. Jo. Gratis är gott i den här familjen, har vi ju konstaterat typ tusen gånger. Och är man inte intresserad av att håva in pengar så får man förstås inte heller vara kräsen när man vill ha nåt.

Den här lilla (nåja) stugan är - tro´t eller ej - egentligen tänkt som hundkoja. Men han som hade beställt den tappade tydligen intresset. Så när den i sitt halvfärdiga skick bara stod och tog upp plats fixade herr B hit den med hjälp av en kompis.


Om jag hade fått välja hade vi ställt den nere vid garaget för att ha moppar och crossar i. Men herr B propsade på att dumpa den i vårt allra fulaste hörn av lustgården. Och det blir nog inte så tokigt. Bakom den, i skogen, har hundarna sina löplinor och grävprojekt så det blir en bra gräns mellan villatomt och hejkomåhjälpmig.


Vad vi ska ha den till? Du, jag har inte en aning. Jag tänkte lekstuga eller gäststuga för två personer, men antagligen har herr Byggherre andra planer. Men det blir hur som helst ett roligt trädgårdsprojekt att göra fint runt om. Lite buskar och kanske ett äppelträd?


Pst! När jag sa att gratis var gott menade jag ju naturligtvis inte gratis som i kostnadsfritt. För vi måste förstås bekosta ett par nödvändiga detaljer. Som dörr, fönster och eh, tak. Och så vill jag ha en altan med ett gulligt räcke. Plus en liten kamin och lite inredningstjolahoppsan. Hehe, nä - vi lärde oss ingenting av att bygga ett sommarrum till 15-åringen av ett oinrett förråd. Det blev inte direkt gratis det heller.