Heja Michel!

Jamen ett brons går väl inte av för hackor?
Och hade han inte trampat över med allt detta spring i benen hade han vunnit.
Jiiiisus vilket hopp!
Stavhoppsfinalen var också kul. Även om inga svenskar var med. Det är vackert att se när deltagarna pressar varandra till stordåd. Och sedan är ju förstås stavhopparnas kroppar också väldigt vackra att se på.
Hehe. Det lät nog lite gumsjukt tror jag minsann. Stryk det där sista.
Jag satt förresten och hejade på en gammal farbror i nån av kastgrenarna härom dagen. Tyckte att det var strongt att ställa upp i hans ålder.
När kommentatorerna sedan berättade att han var 39 år kändes det inte riktigt lika kul.
Undrar hur länge till jag kan fortsätta att hävda att 73:orna tillhör en sällsynt ung och lovande årgång...


Men nu var det ju inte friidrott jag skulle skriva om...
Utan det faktum att jag bara hasat omkring hela dagen utan att göra nånting alls.
Veckohandling undantaget.
Förstört några korsord...Låtit mig bjudas på hemmagjord pizzamiddag...Möblerat om ett barnrum...Legat och sett friidrott...
Ja, ni hör ju.
Man upphör aldrig att förvånas över sig själv.
Inte ens på gränsen till sin 39:e födelsedag.
Kanske är jag ung och lovande trots allt.


Fast det gör väl sitt till att det har varit overkligt lugnt här idag. 15-åringen har sommarjobbat och sover över hos en kompis. 12-åringen har varit på utebad och sover över hos sin kompis. 6-åringen är i bästisens stuga hela kvällen och 8-åringen har degat dagen igenom. Nu är den vilda 3-åringen ute och åker moppe med herr B och jag får äntligen vila mina öron.


Kanske orkar jag åka till Hälsans Trädgård ändå imorgon....
Och göra inkentinken.