Karma

Igår när jag var på väg till Hälsans Trädgård körde jag ihjäl en liten fågel.
Den dök ner mitt framför ansiktet, på bussens stora vindruta.
Först tänkte jag vända om och åka hem och dra täcket över huvudet, för jag blev alldeles skakis.
Men jag lyckades lugna ner mig och tog mig dit i alla fall.
När vi sedan stod ute och pratade vid växthusen svischade en trastunge precis förbi mitt vänstra öra och dundrade rakt in i växthusdörren.
Jag skrek som en gris.
De andra tyckte att jag betedde mig konstigt, för fågelungen överlevde ju.
Men de hade förstås ingen aning om vad som hade hänt på morgonen.
Och än mindre att jag mådde dåligt över att ha tagit bort hunden.
På nåt sätt kändes fågelhändelserna som karma.
Dålig karma.


Idag är jag bortbjuden på lunch. Det blir trevligt.
Inte minst för att jag får ett avbrott från kaoset här hemma.
Herr B har dessutom drabbats av nån mystisk febersjuka och är så orkeslös att han inte ens byter kanal på tv:n, så det lär väl småligisterna utnyttja.
Näh, lika bra att hålla sig borta.


I övrigt händer det inte så mycket här i veckan. Vi har nästan ingenting inplanerat.
Det enda jag vet är att jag ska på sommarteater på lördag.
Ja, plus att jag tydligen fyller år på söndag. Men det blir inget stort holabaloo. Jag försökte ju i bästa hybrisstil att avtacka mig, men så lätt kommer man uppenbarligen inte undan. Jaja, jag bjuder väl på en smörgås eller nåt. Kanske mina goda nässelbullar. Eller hulkenbröd som jag och 3-åringen kallar dem. Brännässlor har jag gott om.