Sova på saken

Njä, det hjälpte väl inte mycket.
Jag var lika arg och ledsen när jag vaknade i morse.
Ungefär av lika delar kreativ 6-åring och ryggupphakningen som nu spridit sig till nacken.
Men han är lite snällare idag.
Kanske för att jag lovat att vi åker till havet och badar efter lunch.
Enligt ont ska med gott fördrivas-metoden.
Och med lite snällare menar jag att han bara har snott ostkrokar, plågat stackars Ferry, slagit lillebror, jagat vår minsta igelkott och en del annat.
Hittills.
Nu ska jag försöka klippa gräset och kommer då inte att kunna punktmarkera honom så det lär väl komma mera.
Ah. Det är svårt att få en Holger som fjärde barnet när alla storebröder har varit betydligt lättare.
All införskaffad mammaerfarenhet står sig slätt i de situationer han hamnar i.
Men det är väl som med Emil, antar jag:
Hyss hittar man inte på - di bare blir.
Han är ju förstås söt ibland också. Särskilt på nätterna(!) när han ligger och håller om mig.
Eller när han skriver brev:

Observera magneten. En sån där freudiansk slump att det är just den som håller upp brevet.