Nej, jag tog inte morgonens rymning på allvar.
Måste jag erkänna.
Jag var helt säker på att hitta honom när jag gick omkring och lyfte på kuddar.
Och att vi sedan kunde skratta åt hela hysterin.
Men icke.
Nu har jag en klump i magen.
Tidigare idag fyllde jag övervåningen med döda möss i förhoppningen att han skulle lockas fram.
Och ja - vi har även kollat avloppsbrunnen.
Var i tusan kan han gömma sig???
Dessutom är det dags att gå i vinterdvala och bli rejält mycket segare än vanligt, så kanske tänker han inte ens ringla fram.
Jag är rädd att han blir kall. Och törstig.
Och jag känner mig som världens sämsta matte.
Lilla vännen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar