Terminologi

Utdrag ur BAOL (bullmammans akademiska ordlista):

En vanlig dag = Vilken som helst av veckans dagar som innehåller ett antal oväntade händelser.

En sån hade vi här igår i Dårhuset.
Igen.
Förstås.
Alltid.

Det började med att jag med bilen full med ungar körde fast rejält i den djupa slaskmodden i uppförsbacken från skolan.
Bara en sån sak skulle ju ha räckt för en utbränd lättstressad bullmamma förstås.
Men när vi kom hem klämde 9-åringen två fingrar i bussdörren.
Rejält. Alltså, klämde fast dem så att vi fick öppna dörren för att få loss honom.
Aaaaaaaj!!!
Efter att han vridit sig på badrumsgolvet i nästan en timme bestämde jag att vi skulle åka till akuten.
Vilket skapade nästa kaos.
Herr B skulle jobba över och var strängt upptagen med att bli intervjuad av Skolverket.
Vilken tur att 18-åriga grannen dök upp och erbjöd sig att ta skotern och hämta lilleman på dagis.
Och 9-åringens kompis ville hellre stanna här och hänga med 6-åringen än att bli skjutsad tillbaka till fritids.
Jag ringde mamma....som i vanlig ordning i krislägen landade på gården innan jag ens hade hunnit lägga ner telefonen.
Oj, vilken väntan på akuten. Som vanligt. Jag brukar ha förståelse för det men igår kändes det jobbigt.
En liten kille som har så ont att det känns som om han ska kräkas...
Och en mamma som redan gått över gränsen för vad hon orkar.
Jag vet inte hur många läkare som klämde, kände, dividerade och gick iväg sjutusen gånger för att granska röntgenplåtarna mer noggrant.
Men till slut enades de om att det nog inte var någon skelettskada.
Skönt.
Men han har ju förstås fortfarande lika ont. Och fingrarna ser ut som...som...ja, som om de fastnat i en tung bussdörr.
Efteråt lovade jag att han skulle få en chokladpudding.
Så fastnade vi i den längsta och segaste kön jag någonsin upplevt på Willys.
Men när vi kom hem var det tack och lov långt ifrån kaos.
Mammas sambo hade varit här och lämnat en hel trave pizzor till familjen och alla kompisar som var här.
Och herr B hade kommit hem.
Det var läggdags för de små.
Jag stoppade om 9-åringen i min säng. Trots värken så somnade han ganska fort.
Sedan drack jag upp slatten i en vinflaska medan jag löste en hel korsordsbilaga från Hemmets Journal.
Insomningstablett och tidig godnatt.
I extrarummet.

Idag är han piggare men har lika ont.
Jag tyckte det var lika bra att han fick vara hemma. Klassen skulle ändå åka till badhuset idag.

Nämen vet ni,
Det är fasen inte lätt att vara utbränd när man har en stor familj.
Trots hjälp från både mamma, plastefar och grannkillen.
Stress, press och att alltid ha någon annan än sig själv i fokus gör det svårt att vila(!) sig i form.
Svårt att samla tankarna och reda ut sig själv.
Svårt att veta var man är på väg.
Barn kräver ju alltid något.
Och med all rätt förstås.
Klart mamma ska med till doktorn och så vidare.
Men det är inte gratis.