Tzatziki OD

Tja, jag har väl inte direkt mer att säga nu än i förmiddags.
Men vad spelar det för roll när man abdikerat som bloggdrottning för länge sedan, haha.
Ah, det är befriande att sitta här och skriva för sig själv faktiskt.
Nog för att jag är glad att det finns nån som läser men jag har inget intresse av att hur många som helst ska titta in i min skalle.
Jo, jag tog mig till min lunchdejt.
Och bad - bildligen och bokstavligen - tusen gånger om ursäkt för min no-show igår.
Fy. Jag skäms än.
Trots att hon bedyrade att det inte gjorde nåt.
Vi satt nästan i två timmar och åt och pratade.
Vilket inte är så svårt när det serveras grekisk buffé och det hela tiden kommer in nya rätter.
Plus att tzatzikin smakar EXAKT som i Grekland.
Det vet jag på expertbasis. För en gång åt jag det till förrätt varje dag i fem veckor runt omkring i Aten.
Min vän E har jag lärt känna på Hälsans.
Precis som min kära E. Icke att förväxla.
Det är skönt med några såna vänner också. 
Som förstår. Som får förståelse tillbaka.
Och vi hade mycket trevligt.
Sedan tog jag mig i kragen och hämtade ut medicin.
Det ni!
Och inte nog med det:
Jag travade även in på Systemet och letade reda på en flaska vin som proffsen(!) i Allers hade rekommenderat,
Plus köpte tvättservetter, mjölk och yoghurt.
Låter banalt kanske. Men jag är stolt. Särskilt det där med att jag kom ihåg vilket vin det var och inte frös fast bland hyllorna. Så som det så lätt blir när man gått all in tidigare under dagen och till och med umgåtts i högljudd restaurangmiljö.
Min sista fungerande hjärncell ska jag beordra att lösa problemet med att försöka ta fem ungar med till min ömma moder när jag bara har fyra platser.
Jag tänkte inte på att herr B behöver bussen för att dra en släp med skoter på.
Jag måste klura snabbt - för hinner vi inte äta innan skidskyttet skriker jag.
Bäst att inte säga nåt till grabbarna förresten. Jag har en känsla av att det inte är deras drömkväll att sitta hos momme utan att ha nåt att göra medan vi andra ser VM. Elak ja ä.