Separationsåldern

Jo, skilsmässorna duggar otäckt tätt nu.
Både plastsyrran och svågern och andra helt oväntade separationer i bekantskapskretsen.
Tråkigt.
Men förstås nödvändigt för alla som gjort det.
Det är ju också lite oundvikligt att man vänder tankarna till sig själv och sitt 18-åriga förhållande.
Hur skulle det vara om vi gick skilda vägar?
Hur skulle livet bli?
Hur skulle barnen ta det?
Nå. Det är inte på något sätt aktuellt. Tack och lov.
Men i 40-årsåldern ska man inte ta något för givet.
Jag tror inte att de jag känner som separerat någonsin hade det i sin livsplan i förväg.

Idag blir det Hälsans.
Förhoppningsvis får jag sällskap av fina L, som har ett annat ärende i stan.
Dessutom ska jag handla smör och ost.
Inget mer.
Helgen blev intensiv så nu behöver jag vila upp mig.
Natten mot lördag kräktes 12-åringens sovkompis här och åkte hem.
Natten mot söndag när 4-åringen kräktes var jag helt säker på att vi skulle åka på en 7-personers omgång av eländet.
Men antagligen slipper vi.
Lilleman hade nog partajat för hårt när vi var på mellofest. Popcorn och päroncider är ju inte att leka med.
Fast jag mår faktiskt lite illa. Det gjorde jag igår också. Måste kolla upp biverkningarna på mina nya insomningstabletter tror jag minsann...
Men skitsamma. De funkar i alla fall bra. Jag somnar efter 20 minuter. Rena drömmen. 
Synd bara att man inte får ta dem hela tiden. Det är snabb tillvänjning så effekten avtar efter ett tag.
 
Förresten är hela kroppen i olag nu. Min trafikskadade nacke är sämre än någonsin. Jag är öm i kroppen. Mensen var två veckor sen och beter sig inte som vanligt. Håret är spretigare än vanligt, tunt och supertorrt. Och jag har en konstig, äcklig känsla och smak i munnen.

Ah, lite mascara och en snygg blus kanske väger upp...

En sund själ i en sund kropp. Eller hur det nu var...