Kräkvarning

Bara för att en 6-åring måste hämtas i skolan, är låg hela eftermiddagen och sedan kräks fyra gånger efter varandra och det är så mycket att pappan får för sig att ta gummirakan från duschen för att samla ihop allt behöver det inte vara magsjuka.

Har jag bestämt.

För vi hade ju som bekant magsjukekänning redan förra helgen. Då lilleman kräktes efter att 12-åringens sovkompis hade gjort det mitt i natten och åkt hem.

Nån måtta får det förstås vara.
Inte för att jag orkar hitta på nåt ändå.
Sovlös och hopplös som jag är.

Det enda vi hade inplanerat i helgen var lite pulkaåkning och ett besök av den söta Jack Russeln (och hans husse) som ska komma och bo här på veckorna om det funkar med våra hundar (nej, hussen ska inte bo här).

Magsjukefobikern - störstebror - är på vift i ett par pister i fjällvärlden med sin kompis. Hoppas att allt har blåst över när han kommer hem.
Och 12-åringen, som just fick hämtning hos flickvännen, skyr för säkerhets skull oss alla som pesten.
Förhoppningsvis slipper därför alla smittas.

Mig kan det kvitta.
Bring it on, liksom.
Det enda jag orkar är ändå att se skidåkning och den planeringen lär väl stå sig även om jag måste ha en hink vid sängen.

Nej, skit också! Kom just på att jag har en semledejt med kära I på söndag. Som är uppskjuten från förra kräkhelgen.
Äh. Tupist.