En vanlig dag, del sjuhundrafemtioåtta

Tja, varför inte pimpa dagen med inköp av en vandrande pinne.
Ordningen återställd.
Nu har jag åter en liten vän invid laptopen.
Möt Finnen:

Söt som en sockerbit va?
Döpt efter en av mina favoritkakor - Finska Pinnar.
Att han bara har fem ben bryr han sig inte ett dugg om.
Däremot är han nästintill lyrisk över den fina burken jag har inrett åt honom. Färska kvistar, vattenskål, sand och en kitschig plastplanta. Rena spaanläggningen.

Ja, hon är tokig den där Nettan va?
Lugn bara.
Det kommer mera...

Om man ändå botaniserar i djuraffären kan man väl också köpa med sig en bedårande liten gråvit sibirisk dvärghamster.
Jodå. Lilla Eva bor också här i biblioteket.
Mysigt, mysigt. Säger jag och klappar i händerna av förtjusning.
Och även om musfobikern herr B mer säger ¤#¤¤%%&%¤%#¤# så tycker jag nog ändå att han tar lilla Eva med fattning.
Däremot måste jag säga att jag är lite besviken över barnens reaktioner.
Uteblivna reaktioner, alltså.
Men de är väl lite blasé när det gäller tillströmningen av husdjur, antar jag.
Tur att jag roar mig själv i alla fall, haha.

Och förresten är det en win-win.
Om Eva rymmer kanske Ozzy kommer fram ur sin håla och slipper vara hungrig.
Nej, nej - jag skojar bara.
Juuu.

Nejmen, hon är ju ybersöt.
6 veckor gammal.
Hm...vad blir det i hamsterår?
Hon har ju ungefär hundra veckor att leva...så, alltså är hon i mellanstadieåldern nu.
Imorgon ska jag jobba hårt på tämjande. Att få henne att tycka om mig. Lära henne några tricks kanske? Några kompisar hade en gång en takråtta som kunde apportera, så det kan väl inte vara omöjligt?
Men tills vidare får hon vara ifred.

Om man nu ska analysera sönder den här förkärleken jag har till allehanda djur - och det kan man förstås inte låta bli - så går den faktiskt stick i stäv med allt annat jag pysslar med som har barndomsanknytning.
För det är ju så att jag hade alla djur man bara kan ha när jag växte upp.
Bra minnen alltså.
Som jag vill föra vidare till mina egna barn.
Och för all del uppleva själv igen.
Och varför jag vill det....njä, det orkar jag inte analysera ikväll.

Nu ska jag försöka fånga lilla Eva på bild.