Ja, vad säger man...
12-åringen går ju som bekant eller inte i sömnen.
En gång hittade vi honom naken ute på bron.
Ja, vi har hittat honom i alla möjliga skumma sammanhang.
Men så skumt som igår har det aldrig varit.
Att ha magsjuka som sömngångare är inte att rekommendera, om man säger så.
Herregud.
Jag torkade till och med av boxningssäcken som hänger ner från en av takbjälkarna uppe.
Sedan tror jag att han vaknade till(?) och gick på lämpligare platser och kräktes.
Men inte blev det mycket sömn innan min säng var kontaminerad av 6-åringen och jag och 4-åringen fick fly fältet.
Herregud. Igen.
Vet inte om allt började när herr B:s mage kraschade härom dagen.
Jag hoppas det.
I så fall borde väl åtminstone han vara immun ett tag och kan fortsätta tvätta och torka.
Jag?
Ja, än mår jag prima.
Bättre än prima nästan.
För i depression och ångest är det rätt bra medicin att få fokusera på nåt banalt.
Och dessutom är det så många helgkrav som går bort.
Vem bryr sig om omsorgsfullt reducerade rödvinssåser och blodiga biffar?
Och vem bryr sig om jag tvättat håret eller tagit på mig bh?
Och inte behöver man umgås med nån trevlig vän så det tjuter i skallen dagen efter.
Man får rå om barnen. Utan kompisar för en gångs skull.
Haha. Mer magsjuka åt folket!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar