...och ner som en pannkaka.
Inte för att jag förstås varför man säger så.
Platt som en pannkaka. Platt fall.
Men pannkakor faller förstås inte.
Inte solen heller. För den går ner.
Möjligtvis faller skymningen, men det blir ju nästan tvärtom.
Förresten kan man väl säga upp som pannkaka, för är det nåt som reser sig mycket i ugnen så är det väl just det.
Nå.
Var var jag?
Skitdag.
Inte ringde jag diakonissan.
Och inte har jag kommit mig för nåt.
Ett samtal med chefen som ska sluta var inte så mycket att hänga i julgranen heller.
En sammanfattning av mitt elände och jag är genast tillbaka på ruta ett.
Det enda jag verkar vilja med min framtid är att se skid-VM, dricka vin och knapra sömntabletter.
Fina mål liksom.
Och det är väl bara att räkna med att till och med det skiter sig.
Pannkaka.
Som jag inte ens tycker om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar