Morgondagens rubriker...?

Har kollat på nyheterna.
Nordkorea spränger kärnvapen.
Och elände, elände, elände.
Jag blir beklämd. Mår dåligt. 
Brukar inte se nyheterna.
För det går rakt in.
Har alltid gjort.
Och allra särskildast sedan mitt sista filter, dvs orken att lägga lite åt sidan, försvann.
Jag vill protestera.
Marschera.
Surra fast mig vid en tågräls och skrika som i stumfilmerna.
Vart är världen på väg?
Hu.
Nej, nu jagade jag upp mig igen.
Det var inte nyheterna som jag skulle skriva om.
Utan om morgondagens rubriker i kvällstidningarna.
Inte vet jag om svält, arkebusering, förtryck och kärnvapen i Nordkorea vinner särskilt många läsare.
Vi är mätta och blasé på elände.
Vansinnigt egentligen, med tanke på att det är så långt från oss.
Nej, jag tror att Pia Sundhage kommer att figurera i kvällspressen imorgon.
På grund av intervjun i Min Sanning ikväll.
På grund av att hon efter ett inte så betungande journalistiskt grävande fick en koppling till KPMLr offentliggjord.
På grund av lösryckta meningar hon sa som kan anses vara lite kontroversiella.
Om solidaritet och om stöd "åt det röda hållet", som hon sa.
Hon är ju duktig på att snacka och det kommer förstås en hel del ord som kan användas precis som journalistiken finner säljande.
Nä, inte vet jag.
Skriv för all del om Nordkorea.
Det behövs. 
Jag kanske har fel.
Kanske lyckades trygga, sköna, coola, genuina och fantastiska Pia rädda biffen med sina raka härliga ord.
Jag hoppas det.
För en fotbollstränare som bryr sig om andra...
Vad är det egentligen att skriva om?