Nähä. Att få gäster som är ormrädda funkade inte alls som den framlockande magnet jag hade hoppats på.
Jo, vi har haft fullt med folk här idag.
Men nu har alla åkt hem.
Min plan för kvällen håller således.
Förutom att 9-åringen ska på disko i grannbyn är alla hemma och hyfsat nedvarvade.
Kanske kan vi till och med lura dem att titta på en film tillsammans senare...
Jag håller på med någon slags tandoorikyckling. Till det blir det nudlar och en smarrig sallad som herr B har bidragit med.
Han var och handlade tidigare idag och smög förstås hem en falukorv. I vanlig ordning är han lite putt för att jag väljer bort den beigerosa ringen av späck och slakteriavfall. Men nån måtta får det väl vara.
Tja, och så ser vi hockey. Tydligen slår SAIK något slags poängrekord i Elitserien om vi vinner ikväll. Kul. Men det ser inte självklart ut just nu.
Och så säger 6-åringen att vi MÅSTE se Mellon. Suck och stön. Men, det är ju inte varje dag någon från min lilla by medverkar så jag antar att han har rätt. David Lindgren härifrån Ersmark. Coolt.
Imorgon ska jag till la stada och äta semlor med en god vän. Kanske till och med konsultera änglar och tarotkort om min framtid. Det är alltid spännande.
Så då vet ni läget.
Och, just det - jag mår ganska bra idag.
Mello, mello, mello! ;-)
SvaraRaderaHurra för att du mår ganska bra. Mindre hurra för att det är skit-mello på tv. Eftersom den fest jag skulle gå på blev inställd måste jag tydligen sitta i soffan med chips och ostBÅGAR. För nu ska hela familjen se på tv tillsammans!!!! Deklarerar de. Och i mitt hjärta svider det eftersom jag vet att vi gör det så sällan. Jag biter ihop och sitter där. För deras skull.
SvaraRaderaSvar: Tack för dina fina kommentar, kära Nettan! Ingen sorg, ingen smärta är jämförbar, och det handlar ju om subjektet. Jag menade heller inte att jämföra, det var helt och hållet i anledning av frånvaron av människor som inte vågar, vill eller vad det nu är som gör att de inte tar kontakt. Egentligen tror jag främst att det är den svenska mentaliteten som så mycket går ut på att ta hänsyn, inte störa. Den i kombination med feghet/rädsla, blir ju inte så bra. Alla har sina anledningar, det går inte att anklaga människor för att de är rädda eller försynta. Men det kan kännas så oändligt ensamt, när inte ens nära vänner eller kär släkt hör av sig....Jag tror också att vi i vårt avlånga land, är väldigt vana vid att allting är "så bra", att vi har svårt att stå ut med när det inte är så bra när man tittar närmare....
SvaraRaderaKanske därför som självironi och självdistans är så uppskattat här?!
Kram <3
Cis/Cissi/Cecilia