Ånger, ånger är min arvedel

Hur tänkte djur nu då?
Jag hade dragit ut ett långt blogginlägg om mina tankar kring medicinering som jag tänkte ge min terapeut.
Apropå att jag liksom går där två gånger i veckan och ibland pratar om precis det.
Så hittade jag det i väskan idag och gav det till min arbetsledare på Hälsans istället.
Inte vet jag om han bryr sig om alla mina tankar kring Sobril och annat.
Oj, shit! Nu kom jag på att min fina(!) sångtext om Sobril visst också följde med.
Nä. Nu ångrar jag mig.
På riktigt.
Knäppgök.

Annars hade jag en fin "arbetsdag" idag.
Jag deltog på ett strukturerat(!) sätt i flera seriösa samtal.
Och jobbade som ett skållat troll.
Ja, plus att jag fjantade omkring med några stora spindlar och satte upp en kylskåpsmagnet i smyg:
Arbete är till för människor som inte har en trädgård att sköta.
(Roli ja ä)
Men hur som helst: En vanlig Nettan. Lagom sisådär.

Nu vet jag inte om jag ska jaga på i tempotakt eller lägga mig och vila.
Risken med vila är att jag blir ännu tröttare och helt groggy när jag ska hämta på dagis och fritids och sedan laga mat med födelsedagsbarnet.
Risken med tempotakt är...hm, ja precis som ovanstående förstås.
Mittemellanläge?
Eh, vad är det???

Det stryker en massa jägare kring husknuten.
Något säger mig att hösten och därmed älgjakten snart är här.
Nej, jag skojar bara. Stryk det där med hösten.
Sommar-OS väntar ju bakom hörnet.
Nettan ♥ Paralympics.