Pådrag

Sent igår kväll ringde en kompis till 12-åringen och sa att det var värsta pådraget nere vid idrottsplatsen. Så 12-åringen cyklade dit. När han kom hem var han helt skärrad. Det var både poliser, ambulans och räddningstjänst. Dykare letade efter kroppar efter att en nedkyld och förvirrad man krupit upp från stranden och sagt att han och hans kompisar varit ute med kajaker.
Det har sedan dess varit olika bud om vad som egentligen hände, men i nuläget verkar det inte som att man tror att fler var inblandade.
Nä usch. Snacka om att det blir en extra snörp i hjärtat när något otäckt händer så nära en själv.
Jag menar, 12-åringen och hans kompisar är jämt nere vid älven och fiskar. Så sent som i förrgår ramlade en av dem i.

Min näst äldsta son är en känslig kille. Han var mycket skärrad när han kom hem igår. Stängde in sig på sitt rum och skulle "proppa skallen full med komedier" för att tänka på annat. I morse kastade han sig över tidningen för att se om de fått reda på mer. Jag skulle inte tro att han sovit särskilt mycket.

Idag får han dock gott om annat att tänka på. Jag och herr B ska nämligen till Barninterventionstanterna för uppföljning och 15-åringen och 12-åringen ska för första gången passa sina småsyskon. Ingen uppgift de ser fram emot. Och inte vi heller, haha.

Efter ett långt och rätt lojt sommarlov kom dagens möte som en fet käftsmäll. Nej, jag har tydligen inte vilat mig i bättre form inför att passa viktiga tider. Känner mig redan sönderstressad och nästan handlingsförlamad. Jag blir lika irriterad varje gång. Hur i bönna kan en människa gå sönder på det här sättet? Och vad ska till för att kunna hela sig själv?

Jag sitter här - förvisso duschad - men i skrynklig klänning och med okammat blött hår. Och vi åker om tio minuter. Och: jo - man kan visst åka iväg precis som man är. Men vem vill göra det? Jag vill ju ha koll på läget. Jag vill ju orka rota i garderoben efter nåt bättre. Jag vill ju orka kamma mig och sätta upp håret. Jag vill ju ha full koll på tiden istället för att förlita mig på en evig tidsoptimist.

Eller nä. Egentligen vill jag bara sitta hemma och se OS och lösa korsord samtidigt.