Att ta sig in i 2000-talet

12-åringen har en dubbeldejt med flickvännen i stan efter skolan.
Jättegulligt, tycker jag, och försöker därför engagera mig.
- Om du vill kan du få en present att ge henne. Sa jag och höll upp ett par coola örhängen och läppglans i en tuff plåtask.
- Men mamma! Sa han och tog sig för pannan.
- Vaddå? Hon skulle säkert säga Awww! och tycka att du var jättegullig.
- Mäh! Vi lever väl inte på 1900-talet!
Så jag fick lägga ner.
Det är svårt att förstå dagens ungdom.
Han hade också en ärvd jättelång t-shirt och stora mjukisbyxor på sig.
Kanske inte riktigt vad jag skulle välja åt honom till en dejt.
Å, varför får man inte styra upp barnen längre?!

9-åringen ska också till stan. Bästa kompisen bjuder på bio med läsk och godis. En kul födelsedagspresent.

Jahap. Alltså tydligen fleda idag.
Och jag har också en dejt. Flera dejter faktiskt.
Först ska jag på Hälsans och äta lunch.
Sedan är det dags för terapi.
Och sist men inte minst ska jag hämta 4-åringen på dagis och vi ska laga middag tillsammans.
Inte fy skam.

Om jag kan hålla mig vaken.
Fy tusan vilken natt!
Jag har flyttat runt mellan tre sängar och skruvat på mig.
Mellan varven har jag somnat och drömt mardrömmar.
Säkert för att jag tog ut mig för mycket igår.
Jag satt och skakade i tv-soffan igår kväll och blev kall och varm om vartannat.
Korsorden gick urdåligt.
Och så detta tjut i huvudet.
Nåja.
Söta herr B tog ju hand om mig.
Ähum. På sitt eget sätt. Med en ny Jean-Claude Van Damme film.
Men å andra sidan...Så kanske det passade bättre än ett självrannsakande djupt relationsdrama.
Förresten såg jag Paralympics också. Och blev djupt imponerad över insatserna. Herr B gjorde lite annat så jag ropade in honom.
- Titta vad duktiga de är! Undrar vad de har för handikapp, för det syns då inte.
- Knäppgök. Det där är en vanlig friidrottsgala.
Ah, tyckte väl att en av dem var ruggigt lik den där killen Bolt.

Hoppsan!
Fick just ett samtal från Van Damme-fantasten.
Tydligen hade personalen från fritids ringt och sagt att 6-åringen kommit in (har ej morgonfritids) och varit ledsen över att han inte fått nån frukost hemma.
Älskade skitunge. Klart han hade ätit. Däremot var han hysteriskt arg över att lillebror hade paxat platsen fram i bilen på vägen dit.
Haha. Snacka om att de kommer att få händerna fulla med den där mannen.

Ah, jag har ju glömt att hålla er uppdaterade om lilla hjärnan!
Jo ser ni, skorpan lossnade igår och nu är den ett minne blott.
Men det känns fortfarande märkligt.
Tydligen satt jag ofta och pillade på den på kvällarna.
Har jag upptäckt.
Så nu snurrar jag på silverringen jag har längst upp i örat istället.
Ifall ni undade.
Jo, kom igen nu - det vet jag att ni gjorde.