Nattliga äventyr

Fejjan är rolig.
I natt blev jag tydligen exklusivt utvald till att ingå i en helt bisarr grupp.
Inte mitt område egentligen, men så länge det handlar om humor är jag förstås med ändå.
Haha.
Dessutom blir man glad över att vara utvald, i vilket sammanhang det än må vara.
Sedan om man vill ingå är helt sekundärt.
Ungefär som att jag avböjer vänförfrågningar för att jag inte anser mig kunna hålla reda på fler personer. Men givetvis blir jag ändå glad att folk frågar.
Ungefär som i verkliga(!) världen. Klart man vill vara sedd, bekräftad och efterfrågad...även om jag i slutändan numera oftare säger nej än ja när det drar ihop sig till umgåsande.

I verkliga världen var jag ute på små grusvägar några mil härifrån och letade rätt by att hämta upp min kärlekskranke son och hans kompis på. Östra Falmark eller Gamla Falmark, tja - de hann ju ändra sig några gånger grabbarna. Låt fru L köra, sa herr B. Du ser ju så dåligt i mörker. Vilket kvittade, eftersom fru L säkert såg sämre än mig, haha. Tur att det inte var så mycket folk (läs: ingen) på vägarna i obygden för vi såg säkert jätteroliga ut där vi låg i framrutan för att leta oss fram. Ja, vad gör man inte för sina barn?

Perfekt tid att vara ute och ränna med bästa väninnan också. Jag har ju slut korsord och har väldigt svårt att värja mig mot ångesten precis när jag ska lägga mig.

Nu är jag sen till Hälsans. Det enda som fortfarande funkar snabbt och effektivt för mig är fingrarnas smattrande mot tangenterna. I övrigt verkar jag inte kunna skynda mig alls. Synd. För jag borde verkligen fixa till håret...

...så att inte lilla hjärnan syns. Eller enorma hjärnan som den borde heta nowadays. Den har nämligen svällt upp så mycket att jag börjar undra om det inte varit en fästing i koma som suttit fast på mig under alla år. Kanske tråden runt fick honom att kvickna till och nu suger han girigt i sig hela min tinningslob. Dö´äckligt! Men nu får jag löpa linan ut. Björntråd är inte att leka med och dessutom har svullnaden sett till att jag inte får tag på tråden alls.

Nej, Gud - nu måste jag gå och kamma till mig. Uäk.